.png)
Osäker på om jag skulle gå idag då jag kände mig riktigt krasslig igår kväll, packade jag aldrig någon rygga utan lade mig tidigt, tog en alvedon och hoppades på att må bättre när jag vaknade, vilket jag också gjorde.
Men jag intog frukosten först och lät kropp och knopp tala: Jo, gå du, annars blir du knäpp...
Packade ryggan med ved, munk, kaffe, soppa och macka samt ägg så klart innan jag begav mig. Med tanke på gårdagens slask tänkte jag att gå mot Hyppenbenning vore nog det mest trevliga och minst obekväma för fötter och ben. Jag ville heller inte gå alltför mycket uppför, varför jag valde denna rutt idag.
Framme vid Sänkmossen höll en av gubbarna på sopis att öppna grinden med stor möda då låset frusit. Men han hade grejer med sig. Vi pratade en stund innan jag fortsatte. Tanken var att gå in mot Ombenning Dammsjö, men denna gång var nattens nysnö i kombo med vattenmängden för förrädisk så jag fortsatte framåt förbi den lilla tjärnen Brudgummen istället.
Här var det fantastiskt skönt att gå med lagom snödjup.
Vid Kytjärn tog jag in på stigen (som låg helt under snö) som går fram till skogsvägen mot Långtjärn. Här var det jobbigt och kämpigt vilket gjorde att jag beslöt mig för att göra upp eld i skogen där när jag nästan var framme vid vändplanen på skogsvägen.
Jag avnjöt allt jag hade med i matväg utom ett ägg som jag ville spara tills jag var framme vid Gamla Norbergsvägen och de sista kilometrarna hem. Brasan värmde gott.
Med ny energi i benen gav jag mig av efter jag släckt elden och efter en stund mötte jag en jeep som underlättade för fötterna därefter. Fortsatte framåt och blev halvt ihjälskrämd av en tjäder när den lyfte och ljudet är öronbedövande. Lite förvånad att jag inte lyckades se den men är väl bekant med vingljudet...
En stund senare på skogsvägen (den är lååång) kom jeepen tillbaka och jag klev åt sidan. Föraren stannade, vevade ner rutan och både han och passageraren var nyfikna på hur jag hade gått. Jag förklarade och vi pratade en stund. De uttryckte att de var imponerade flera gånger och jag tänkte för mig själv: - Imponerad blir man av Bruksledens etapp 21, 22 + 15 (som jag gått några gånger) ;)
Jag vände ansiktet upp mot himmelen och tackade högre makter för att detta blev en sån där skön tur som jag verkligen behövde... Direkt efter hade jag återkommande "nervhugg" i högerbenet (smalbenet typ) och jag vågade knappt stödja på det... Det försvann efter 30 minuter....
Ibland undrar jag hur det är med mig och min inverkan på universum *asg*
Jag är så glad och nöjd över dagens tur, möten med människor och att kroppen inte havererade där och då...
Fin lördag på er <3
Dagens rutt och snöfall i slowmo