.png)
Efter ett års väntetid och 30 års sömnproblem var det dags att göra sömnutredning på lasarettet i Avesta. Jag checkade in 21.00 i torsdags på sömnlaboratoriet och det blev inte mycket sömn alls just denna natten kan jag säga. Att sova med slangar i näsan och sladdar på kroppen är väl inte det mest optimala direkt ;)
Vi skulle bli väckta 6.00 men 05.30 ringde jag på sköterskan och sade att nu vill jag göra mig i ordning för att gå hem. Inga problem – hon kopplade bort apparaturen, jag gjorde mig i ordning och tryckte i mig lite frulle innan jag tog min rygga med ved och mat för att bege mig hemåt. Jag gick genom centrala Avesta via parkeringarna, ut mot gamla riksvägen i riktning Bjurfors.
Tanken jag hade var egentligen att gå just den vägen fram till Lillsjön men väl framme vid skylten Tråbacken sög det i "Bruksledstarmen" igen trots att det fortfarande var becksvart ute... Detta är ju den sista och nordligaste etappen (26) på 4 km som jag inte gått än... Jag korsade vägen och begav mig neråt. Jag såg Bruksledsmarkeringen ganska snabbt efter den vägen precis vid klubbstugan för Avesta OK. Därefter irrade jag omkring i mörkret och försökte hitta var jag skulle gå in.
Problemet här var att Bruksleden går in på en privat väg! En stor skylt som syntes väl gjorde att jag inte hittade den lilla Bruksledsskylten först som satt snett bakom. I fullt dagsljus hade jag givetvis sett den men även om jag hade pannlampa nu i mörkret så var det inte lätt att se. 40 minuter gick åt här att irra och försöka hitta de orangea markeringarna...
När jag väl kommit rätt så blev jag inte missnöjd! Vilken underbar sträcka de 4 kilometerna var fram till Lillsjön! Här kommer jag gå fler gånger absolut! När jag väl kom fram till Lillsjön så hade jag ju tänkt ta småvägarna fram till Norberg och började gå till den södra delen av sjön men väl där började jag tveka och kände mig osäker. Jag tittade på klockan och insåg att det skulle bli snoigt att gå Bruksleden hem till Fagersta istället men jag tog chansen och började gå tillbaka mot andra änden av sjön och in på Bruksleden etapp 25.
Många delar av etappen var blöta men okej ändå att ta sig genom och förbi. Kampen började vid Gåsmyrberget... Jag har ju gått här en gång tidigare men att gå på vintern när det är mycket snö kräver en hel del energi och pannben... Men jag tog mig upp och ner, men på kalhygget nedanför gick mycket tid åt att försöka undvika slukhål, vattenfyllda spår och ta sig fram i flera dm snö för några markeringar eller led syntes inte till här. Jag hade ju en aning om hur jag hade gått tidigare även om jag kom från andra hållet då så jag lyckades ta mig ner.
Framme vid den korsande och plogade grusvägen funderade jag en gång till på om jag verkligen skulle fortsätta på Bruksleden eller ta vägen runt istället... Nä... Bruksleden blev det. Men efter jag korsat vägen och kommit fram till Stormossen fick jag problem... Leden låg helt under vatten och vi pratar SJÖ! Jag försökte ta mig åt sidorna för att gå runt men efter 20 minuters kamp och hoppande hit och dit insåg jag att det bara var att vända för att ta den där grusvägen i alla fall.
Sur som ättika vände jag. Började traska och nu skulle jag svänga in vid Näcktjärnsvägen där det inte var plogat och en hel del snö... Det fanns dock bilspår, troligtvis Jeep men de däcken var inte breda.... Jag kämpade på och ned mot Långgruvevägen förbi hela Storsjön. Tittade på klockan och jag ville gärna göra upp eld nu och äta men insåg att jag var tvungen att pinna på om jag skulle hinna fram till Norberg innan det började mörkna nu... Tryckte i mig proteinpudding, kexchoklad och en macka innan jag fortsatte Finnbovägen ner mot Kallmorbergsvägen...
Där hade jag fått sån huvudvärk att jag förstod att jag skulle bli tvungen att kasta in handduken och inte klara av att ta mig hela vägen hem till Fagersta som var tanken från början. Jag stannade vid Svinryggen och inväntade maken som kom och hämtade mig. När jag reflekterar över gårdagens tur så är jag glad att jag har det pannben jag har, men blir irriterad över min beslutsångest som infann sig. Jag brukar inte tveka eller ha svårt för att bestämma mig... Det som känns mycket bra är att jag nu har koll på småvägarna till Avesta och nu kan jag planera även för kommande vinterturer efter dem istället och beräkna tidsåtgången bättre samt korrigera medhavande utrustning. Inget ont som inte har något gott med sig! Önskar er en trevlig advent!
Gårdagens GPX där man kan se min beslutsångest vid Lillsjön där jag valde Bruksleden istället och vid Stormossen där jag tvingades vända p.g.a. vattensjuk mark.