.png)
Idag fick jag både dra mig själv i örat och sparka mig i baken för att ta mig ut. Orkeslöshet inviger 2018 men jag vet ju också hur jag blir om jag inte tar mig i kragen och kommer ut... Så jag gick även om det var med tunga steg och faktiskt ingen lust alls tills dess jag nådde skogen. Där kom lusten men orkeslösheten hängde sig envist kvar.
Jag lider av insomni (som i sin tur beror på oro och inre stress) har gjort sömnutredning, fått viss hjälp men jag har ju andra hälsoproblem som också stör nattsömnen som gör det hela till moment 22 och får helt enkelt göra det bästa av det sämsta. De gånger jag går över 3 mil är också de nätter jag har sovit bäst men att gå 3 mil varje dag är ju inget jag kan eller orkar göra så klart.
Nåväl idag blev det 13.5 km varav en del på Bruksledens etapp 15. Lunch intogs vid Flobostigens/Bruksledens vindskydd. Jag gick visserligen igår också (6.5 km) men räknar dagens som en riktig tur då gårdagens kändes mer som en promenad utan packning.
Jag hoppas 2018 kommer ge mig mindre oro, mindre inre stress och mer sömn. Skogen fortsätter lindra tills dess. Kanske inte ett av mina mest glada inlägg men verkligheten bakom turerna är ju minst lika viktig. Önskar er alla det jag själv vill ha: ett lugnt, tryggt och fridfullt 2018 <3
