.png)
När det inte alls blir som planerat utan ännu bättre! En sån tur blev det idag och det känns så fantastiskt skönt efteråt. Kampen fortsätter med en kropp som inte riktigt vill som jag vill, men just idag så verkar den samarbeta. Tackar penicillin och artrosmedicinen för det.
Planen var att gå in Skeppmoravägen i korsningen vid Hyppenbenning, men då det stod en bil där så misstänkte jag jakt även denna helg och gick vidare istället. Jag tänkte att kanske har de röjt undan fället på stigen mot Ombenning Dammsjö så jag kan gå där nu... men när jag kom närmre så lyste traktorns strålkastare mig rakt i ansiktet så jag förstod att det inte var aktuellt att gå där....
Men det fanns en stig direkt till höger som jag inte gått tidigare och som kändes spännande att undersöka. Jag gick in där, och möttes även här av fäll och fick klättra. Vid stigs ände kom jag fram nästan där jag tänkt gå in från första början: skogsvägen mot Skeppmora (eller en avverkningsväg i anslutning till den). Jag fortsatte rakt fram på stigen som fortsatte efter vändplanen där istället – här kom belöningen: Äntligen var jag inne på Kråkstens Naturreservat som jag försökt nå från detta håll några gånger tidigare men lyckats missa.
Några 100 meter senare var det flera småstigar som vek av från den större och det kändes mer rätt att hålla vänster för att komma fram till Ombenning Dammsjö som jag ville... Gick in på en av stigarna, men blev osäker, gick tillbaka, följde den större stigen men det kändes som jag var på väg mot Ängelsbergsvägen, så jag vände och gick in på den stigen där jag vänt igen.
Fortsatte tills stigen tog slut och tät skog tog vid.... Suck tänkte jag, tittade på Google maps och jag såg ju hur nära jag var den skogsvägen jag ville komma ut på var så jag följde de jaktmarkeringar och den minimala antydan till stig som fanns där och kom så slutligen fram precis där jag ville =)
Jag gick in vid första stigen framme vid Ombenning Dammsjö och gjorde upp eld, invigde mitt grillgaller och värmde resterna av kinamaten från igår. Tog mitt penicillin, drack kaffe och njöt av maten. Jag hade inte bråttom. Sjön pratade högt och det är ett vidunderligt ljud isen åstadkommer när den rör sig.
Hemvägen fick bli via Ängelsbergsvägen förbi Sundbo Dammsjö och Sänkmossen igen. Det blev för långt egentligen idag också men ändå kroppsligt acceptabelt jämfört med förra gången där spärren gick vid 18 km. Men det hade inte blivit mer än 20 km om jag kunnat gå där jag tänkt, men å andra sidan hade jag aldrig sett Kråksten då. Jag är nöjd!
Fin lördag på er <3
