2 mils upptäcktsfärd och möte med Björn

Dagens tur gick även den till att börja med längs Gamla Norbergsvägen men vidare ner Ötjärnsvägen för att sedan ta in skogsvägen mot Lilla Malmkärra. Jag har gått här en gång tidigare sommartid men det var flera år sedan och ingen aning om hur framkomlig den skulle vara i slutet... Planen var sen att gå vidare över riksvägen till Stora Malmkärra och skoterspåret hem under riksvägen.

När jag väl kom fram till korsningen där jag var säker jag skulle gå över kändes allt fel. Tog fram Google maps och Stora Malmkärra fanns inte med på kartan?!?! Valde att gå en bit på en skogsväg som fortsatte mot Norberg för att försöka ta mig över riksvägen längre fram, men den vägen var igenbommad av fallna träd och kablar...

Följde skogsvägen så långt jag kunde där en bil stod längst ner och nu kändes det som det var läge att vända. Gjorde så och då kom en bil till. Jag gjorde stopptecken för nu ville jag veta varför det var två bilar på en väg som tog slut... Han vevade ner rutan och ett brett leende mötte mig samt:

- Har du gått vilse?

Det var ingen mindre en en kär gammal klasskompis (Björn) tillika jägare som var ute just för det sistnämnda... Vi pratade en bra stund innan jag beslöt mig för att vända och gå skogsvägarna tillbaka till Ötjärn för att fixa käk. Jag gick till mitt vanliga lunchställe och värmde på couscous, kyckling och grönsaker...

Väl hemma, berättade jag för min man om dagens dilemma och vi tittade på kartan igen och jag skulle gått över vägen där jag tänkte från början. Men allt kändes ju så fel från när jag stått på andra sidan riksvägen??!?! Känner mig irriterad och nu ska jag gå där nästa helg så det är ju i alla fall positivt: ingen beslutsångest över nästa tur utan det kommer bli en planerad tur på bästa tänkbara sätt <3

På tisdag ska jag träffa läkaren igen och hoppas på lite klarhet. Smärtan på nätterna i höftregionen är inte att leka med....

Fin söndag på er <3