23.7 dedikerade km på Bruksleden

Dagens 23.7 km på Bruksleden var en seger efter den sista tidens ohälsa. Men det fanns annat i mina tankar idag och denna tur dedicerar jag till en hängiven, nyligen avliden medvandrare med orden från Nordmans Vandraren:

Vandraren har ingenstans att gå, när han kommit fram till slutet Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut I natten Väcker hungern I hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten

Det gör ont, men gå ändå Du kan alltid vända om Det gör ont, men gå ända Du är här och kom hit som en vandrare

Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag I taget Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget

Det gör ont, men gå ändå Du kan alltid vända om Det gör ont, men gå ända Du är här och kom hit som en vandrare