Bruksledaren
- 20 apr. 2023
- 2 min läsning

57 kr för 33 km

Igår betalade jag 57 kronor för en enkelbiljett till Avesta och steg av i centrum för att gå tillbaka hem till Fagersta. Tanken var först att gå hela älvpromenaden till Tråbacken men nöjde mig med att ansluta till etapp 27A, en av de nya på Bruksleden.

Hälsans stig och Bruksleden går på samma slinga en bit och jag siktade in mig på Djäknehyttevägen via Storbo - en väg jag aldrig gått tidigare och kände direkt att här skulle jag kunna bo!

I korsningen mot visentparken tog jag vänster mot Tråbacken och anslöt där etapp 26 men först gick jag ner till Bjurforsbäcken och försökte få syn på någon öring men de var någon annanstans.

Framme vid Lillsjön satte jag mig och tog frukost och tittade ut över det fortfarande isbelagda vattnet innan jag bestämde mig för att inte gå vidare på Bruksleden utan gå mot Andersbenning istället och mot Norberg via Kallmorberget.

Mycket hade hänt i skogarna sen jag gick här sist. Finnbovägen må vara en av de tråkigaste vägarna att gå mellan Avesta och Norberg men det är lättvandrat och det var det jag behövde denna dag om jag skulle gå över 3 mil.

Ett råddjur njöt av solen på Finnbovägen och var snäll nog att stå kvar tills jag lyckats filma, I övrigt var det endast en stor hare och massa småfåglar som höll mig sällskap. När jag var framme i Kärrgruvan så valde jag att svänga in på Svinryggen och kolla läget. Där var de flesta gruvhålen fortfarande isbetäckta men solen låg på bra så det dröjer inte länge nu innan det är borta.

Lunchinköpet fick bli på Coop i Norberg där jag träffade en av mina tidigare jobbarkompisar när jag arbetade där 1989-1998. Det blev några ord innan jag pallrade mig iväg hemåt.

Passerade Grönlund och satte mig på en sten vid infarten till Persbovägen. Helt slut och ont i varenda kroppsdel försökte jag avbelasta benen, njuta av lunchen och samla kraft till sista milen hem.

Det är nog detta som är problemet: jag måste lära mig att vila längre stunder innan jag fortsätter på en sån här lång sträcka men tålamod är inte min starka sida;)

Den sista milen blev slitsam, den sista kilometern smärtsam men när jag väl kommit hem så var känslan oslagbar. Så kom dottern förbi och sade att hon köper med sig mat efter hon varit och tränat. Jag behövde inte ens betala <3 Där har vi lyckats bra min man och jag: att uppfostra våra barn väl. Både sonen och dottern är otroligt generösa och hjälpsamma <3 Nu väntar jobb några dagar och det kanske är tur det. Men nästa helg då börjar bland det roligaste jag vet: Naturpasset 2023! Och apropå det så stötte jag på en NP-kontroll i Norberg igår så nu vet jag vilket område deras cykelkarta är ;)

Kroppen känns helt okej idag dagen efter, kanske något stel men inte ont i benen och fullt funktionsduglig ;P Ha en riktigt fin helg hörrni!