Frukost vid Abborrtjärn

Morgonen började tidigt då jag bad maken skjutsa mig till bommen upp mot Abborrtjärn. Jag visste att kroppen inte hade orken att gå tur och retur ännu så det var en bra kompromiss med mig själv.

Det var tillräckligt ansträngande att ta sig uppför "mördarbacken" innan Lilla Abborrtjärn. Jag gick hela vägen över Stora Abborrtjärn längs Bruksleden mot Lindbostugan men där fanns ingen ved så jag valde att gå tillbaka till Lilla A där jag visste att det fanns.

Med mig hade jag några ostmackor och värmde på lite kaffe till dem. Fåglarna vaknade till liv när solen började gå upp och jag njöt av deras kvitter och den värmande brasan.

På vägen hem vid Jönsbacken såg jag en skylt jag faktiskt aldrig stött på förut: en varning om "toppkapning" av träd med helikopter i naturreservatet. Det var lika vid Svartberget och Jättåsarna också så jag rekommenderar att inte röra sig där tills skyltarna är borttagna.

Turen landade på 14 km vilket är det längsta på länge!

Tankarna kretsar fortfarande runt kriget, a-kassestrul och andra svårigheter men känner mig starkare mentalt än för några dagar sedan.

Jag försöker ta var dag som den kommer nu och är tacksam för att jag och de mina lever och har det bra till skillnad från många många andra.

Fortsätt var rädda om er därute och var extra källkritiska i dessa tider!