.png)
...märkte jag på dagens tur runt Ötjärn. Nästan varenda ommålad och tidigare grön markering på rundslingan var sönderrispad i vad som kändes som en tydlig markering att någon inte gillade den nya lila färgmarkeringen...
Det måste ha tagit enorm tid och kraft att ge sig på varenda stolpe men jag var glad att personen i fråga låtit träden vara åtminstone. Nyfiken på vem som känner sån irritation att man vill uttrycka sig så här...
Att ta det lugnt och njuta var fokus idag vilket jag också lyckades med. Det var också första turen sedan januari som jag kände att orken räckte och jag ville gå längre.
Beslöt mig för att följa Ötjärnsvägen till en av grillplatserna som jag sällan går till längre men ofta gick till i början av mina Ötjärnsexpeditioner. Jag hade tur - någon hade lämnat några vedklabbar.
Delade på och grillade en chorizo innan jag gick tillbaka upp på Ötjärnsvägen som jag följde hela vägen fram till Rönningen där jag gick via Kolarbyn hem och landade på 13.1 km.
Kriget finns ständigt i bakhuvudet och jag känner mig riktigt orolig för vad som kommer hända den närmsta tiden och hur det utvecklas... Jag hoppas att jag har fel men jag tror inte det...
Jag ser på när människor planerar för sommaren och verkar känna en framtidstro medan jag själv känner mig helt främmande för den känslan och har en hjärna som är i skarpt beredskapsläge dygnet runt... Men jag försöker spela med för alla andras skull... Hotet, rädslan och oron är fruktansvärt påtagligt i min värld och jag vet att det inte är sunt... men frågan är vem har "rätt" och vem har "fel"?
Fortsätt vara rädda om er därute <3
Dagens Relive
Comments