Bruksledaren
- 16 sep. 2019
- 3 min läsning

Vandringens dag i Matkullens naturreservat

Lördag den 14 september var det vandringens dag, vi campade i Malingsbo och jag tog tillfället i akt att bocka av ännu en etapp på Bruksleden: nummer 20. Maken skjutsade mig till Harplekartorp men färden dit tog en stund då bonden var i full färd att flytta kossorna över vägen. Vi fick oss många skratt då korna inte hade för avsikt att samarbeta just denna morgon.

Till en början var min avsikt att följa den gamla delen av Bruksleden längs Hedströmmen fram till Rågåstjärn, men när jag väl stod vid Harplekartorp kändes Matkullens naturreservat mer lockande.

Det skulle visa sig vara en mycket väl markerad led och en fröjd att gå. Strax innan vindskydden går man väldigt nära ett elstängsel och med en stor rygga så kändes det tryggare att försöka gå i sidled bitvis.

När jag kom fram till den rundslinga man kan gå vid Matkullens naturreservat blev det lite läskigt när jag skulle ta mig upp på toppen.

Det var smalt och brant, mina stavar "slukades" av marken när jag försökte få fäste för att ta mig upp och det var mjukt under fötterna. Branten var hal och jag insåg att detta skulle inte gå, beslöt mig för att vända och gå tillbaka till utgångsläget för att sedan ta höger och följa Bruksleden.

Det var brant även på denna sida men här kändes det lättare och säkrare då det fanns rötter att ta spjärn emot. Efter jag gått en stund skulle jag ta mig ner och insåg då att jag kom tillbaka till den brant jag tidigare tagit mig uppför.

Jag hade ju sett att Bruksleden gick även rakt fram, men jag visste ju inte om jag skulle komma fram någon annanstans än vad planen var....

Det konstiga var att jag inte tyckte det var lika läskigt att ta mig ner som jag hade känt innan när jag skulle ta mig upp på toppen...

Fortsatte framåt tills jag kom fram till en skylt som visade en ny sträckning mot Ötjärn till vänster längs skogsvägar (dock ingen info om hur lång den nya sträckningen var), men jag ville ju inte gå där utan den gamla, enligt kartan. Jag gick rakt fram tills jag kom fram till en gård och markeringarna var som bortblåsta...

Var det därför de dragit ny sträckning och varför skriver man inte ut det tydligare på den nya sträckningen i sånt fall? Många frågor hann poppa upp i huvudet och lite småirriterad fick jag vända och välja den nya sträckningen.

Det positiva denna årstid med skogsvägar är att antalet älgflugor är betydligt mindre där än i skogen så försökte se det positiva i att spankulera bra många km på grus. Tog fram lantmäteriets karta över området, insåg att jag nu var relativt nära Östra Skälsjön så när jag stod vid markeringen som skulle ta mig till Ötjärn kändes det bättre att fortsätta till nästa markering på skogsvägen och ta vänster istället mot Skälsjöarna för att kunna ta mig tillbaka till Malingsbo.

21:an har jag ju gått några gånger men blir lika förbryllad över att jag verka glömma hur kuperad den är! De hade skövlat skogen rätt ordentligt i detta område innan Skälsjöarna så det blev lite svårframkomligt på sina ställen.

Framme vid Östra Skälsjön, stannade jag vid vindskyddet och fixade käk innan jag gick vidare. Efter att ha kämpat upp och ner var jag rätt trött vid Malingsklack. Var säker på att jag gått över 2 mil då men när jag var framme vid campingen och såg att jag totalt gått 24,5 km på 7 timmar och 20 minuter blev jag ärligen förvånad.

Känslan i kropp och ben var 40 km och 20 timmar... Det säger en hel del om energin som krävs för både hjärna och kropp att upptäcka nytt. Men jag är väldigt nöjd med att jag nu gått etapp 20 (även om jag inte gick de sista km fram till Ötjärn)