Bruksledaren
- 1 mars 2022
- 1 min läsning

Var detta min sista tur...

...var tanken som präglade dagens mycket tunga milatur till Ötjärn och hem... Jag liksom många andra förfäras över det som händer nu och hotet om ett kärnvapenkrig känns mycket mycket påtagligt.

När jag var liten och satt vid köksfönstret hos mormor o morfar uppe på Åsen i Norberg brukade morfar alltid skrämmas genom att titta ut snabbt och högt skalla:

- Nu kommer dem!

- Vilka?!?! svarade jag

- Ryssarna, svarade han...

De senaste dagarna har de orden ekat i mitt huvud och jag kan inte skaka av mig känslan av att fly... Jag hoppas innerligt att mina varningssignaler är fel...

I mitt förra inlägg beskrev jag känslan att jag var på väg tillbaka från lång tids sjukdom. Samma kväll som det inlägget blev jag snabbt sämre och det skulle visa sig att jag då dragit på mig Covid efter att ha klarat mig genom hela pandemin.

Två veckor hann jag jobba så det är ju lätt att veta varifrån jag fått smittan åtminstone. Just nu känns vägen tillbaka lång och allt är ett stort svart hål men jag ville testa lungorna och tog mig ut i skogen idag.

Det blev en fysiskt påfrestande tur och inte särskilt smart men tanken på att snart kanske sitta i ett skyddsrum fick mig att vilja ut...

Ett krig i Europa 2022... Finner inga ord...

Var rädda om er och varandra <3